Ja, se det spökar…

Jag tänkte ge ett exempel på hur den osynliga världen som finns runtomkring oss kan funka. Men först till frågan; varför väljer man att utbilda sig till medium om man är så rädd för spöken som jag? Ja, det ledande var faktiskt inte att jag vill bli medium, utan det var helt enkelt så att när jag var färdig healingterapeut ville jag inte sluta hos min lärare Lisa. Därför hoppade jag på utbildningen till medium.

Tur, med facit i hand för min rädsla har minskat betydligt, även om det finns en del motstånd kvar. Men förra veckan kände jag mig taggad på just andevärlden, och det var med den känslan jag satte mig vid datorn och kopplade upp mig för medium-webinar. Men inte bara det. Eftersom jag hade några minuter kvar passade jag på att bjuda in andevärlden i förväg. Det är nämligen vad vi ofta gör på våra lektioner. Och jag gjorde det med kärlek. ”Jag är redo för det, och den som vill komma”, sa jag andäktigt med slutna ögon. Jag hade tänt ljus och rökelse. Och jag trodde naturligtvis att vi skulle träna på att ta andekontakt, som vi ofta gör.

Men när lektionen började visade det sig att uppdraget denna gång var att rensa Moder Jord i en gruppmeditation. Lite besviken blev jag allt.

Men slöt lydigt ögonen igen, och följde Lisas instruktioner. Sedan följde kvällen med sina vanliga sysslor. Jag har aldrig varit en nattuggla, och runt tio släckte jag.

Jag vaknade, timmar senare, av att det ringde på dörren. Det kändes obehagligt, och fel av flera anledningar. Jag anade att jag hade sovit i flera timmar, och att det fortfarande var natt. När jag tittade på mobilen var klockan 04:13. Ingen ringer på dörren vid den tiden, om inte något är fruktansvärt fel. En liten stund, i dimman mellan sömn och vakenhet, undrade jag om jag borde gå upp och kolla om det stod någon utanför vårt hus. Men jag visste att det inte gjorde det. Eftersom dörrsignalen inte lät som vår gör. Jag begrundande detta faktum, som inte gick ihop. Och så kom jag på det; Kvällen innan hade jag ju bjudit in andevärlden.

Fortsättning i nästa inlägg, om några dagar. KRAM och tack för att du kikade in och läste🤗