Ja, se det spökar, del två

Hoppas att ni har en fin söndag🦋Jag tänkte bjuda på fortsättningen av spökhistorien jag började berätta i förra inlägget. Har ni inte läst den, så gå tillbaka och gör det.

Efter att ha blivit väckt av att det ringde på dörren, men med en signal som inte låter som vår, var det omöjligt att somna om. Tjugo över fyra gick jag upp. Jättetrött förstås, ändå var jag klarvaken. Jag saknar aldrig saker att göra så jag smög ner i tvättstugan med en kopp kaffe och hängde tvätt. Och kände mig…lite taskigt behandlad, på något vis. Trots att jag hela mitt liv varit rädd för spöken väntar jag mig inget ont från dem. Jag vill dra gränsen vid att energier kan vara oroliga, och har hört att bästa strategin är att överhuvudtaget inte tänka på ondska i dessa sammanhang, något jag verkligen tagit till mig. Men att ringa på så tidigt och väcka mig, kändes ändå lite sådär. Nu kanske du tänker att det bästa vore att acceptera att det var en dröm. Men det var det inte, jag vaknade av ett ljud som inte fanns, men som jag ändå hörde. I inlägg längre fram kommer jag berätta om andra upplevelser jag haft. Jag vet naturligtvis att alla inte tror på sånt här, men jag har inget behov av att försvara mig, eller försöka övertala någon. Alla får ha sin åsikt, eller hur? Men här fortsätter min berättelse för den som vill:

För att komma förbi den trista känslan av att ha blivit snuvad på sömn, försökte jag fundera ut varför någon eller något skulle väcka mig så tidigt. Även efter att ha kommit till jobbet grunnade jag på det. Visst hade jag, som jag dragit mig till minnes redan i sängen, bjudit in andevärlden kvällen innan, men ändå…Jag kunde inte tänka mig att någon av mina kära släktingar på andra sidan skulle göra så. Och någon förklaring måste det väl finnas…

När jag senare var ensam i lunchrummet på jobbet ringde jag en av mina vänner från healingterapeututbildningen, för att höra hennes syn på det hela.

– Vad sa du att du gjorde, Louise? sa hon

– Att jag var taggad på andevärlden och bjöd in den, sa jag och kvävde en gäspning. Jag hade blivit plågsamt trött, och längtade hem till sängen. Utanför de stora fönstren blåste det friskt, och jag var lite frusen.

– Okej, sa min vän dröjande. Men vad gjorde du efter att du var klar med lektionen?

– Ehh, jag vet inte riktigt. Jo, jag satte nog på en tvätt.

Nu suckade min vän i luren.

– Ja, men Louise. Efter att medium öppnat upp dörren till andevärlden måste ni väl stänga den när ni är klara? Annars har jag hört att man kan få massa påhälsningar från andar som vill kontakta nära och kära.

– Jo, det är klart sa jag, och letade i minnet. Och så letade jag efter min lunchlåda. Jag var ganska seg nu. Men det brukar vår lärare sköta åt oss, sa jag, så det är ingen fara.

– Okej, sa min vän, och sedan pratade vi om lite annat innan vi avslutade. Det var först när jag packade ihop för att åka hem, som jag slogs av det: För en gångs skull hade vår lektion inte handlat om andekontakt, utan om att rensa Moder Jord. Alltså hade Lisa varken öppnat eller stängt en dörr till andra sidan. Det var bara jag som hade bjudit in till kontakt. Och jag hade aldrig stängt efteråt, med andra ord gjort det tydligt för andevärlden att det var slut för denna gång…

Senare den dagen mottog jag dessutom ett mail som fick mig att tappa hakan. Tyvärr kan jag inte berätta om det, men detta kan jag däremot dela med mig av; När vi ber Gud, andra sidan, änglar eller guider om kontakt, så får vi det. Men det kanske inte sker på det sätt vi tänkt oss, (det gör det ofta inte) och är vi ouppmärksama eller ovana, förmår vi ofta inte tyda det rätt. Det kan också vara alltför subtilt, eller tvärtom för skrämmande. Men något sker! För den osynliga världen vill ha kontakt med oss, och blir entusiastiska om vi också vill. Dock ligger det ett problem i att vi inte lyder under samma fysiska lagar, eller talar samma språk. Därför tror jag att vi ofta får påhälsningar i drömmen.

Nu önskar jag dig en fin söndagskväll, eller start på veckan, beroende på när du läser detta. Och har du varit med om något övernaturligt får du förstås jättegärna berätta det😇Kram!

5 reaktioner till “Ja, se det spökar, del två”

  1. Hm … spännande läsning i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, men har varit med om en del ”konstiga saker” … dock länge sen, men de sitter kvar i minnet. Fö långdraget för att återberätta så här … kanske en annan gång 🙂
    Ha det gott!

    Gillad av 1 person

    1. Det enda viktiga i sådana här sammanhang tycker jag är att man får tro det man själv tror. Skulle aldrig komma på tanken att försöka ”övertala” någon att tro något, för varför ska man göra det?! Men intressant att du varit med om märkliga saker själv, vilket jag tror gäller väldigt många av oss. KRAM på dig❤️

      Gillad av 1 person

  2. Så givande att läsa din nya blogg och om dina vägar i det andliga. Både kul och inspirerande att det också verkar gå bra för dig med klienter. Healing är kraftfullt och ett område som jag själv också utforskar, än så länge mest privat.

    Apropå ”spöken” så skedde något hos mig i helgen som jag inte riktigt kan förklara. Dottern och jag satt och kollade på film. Plötsligt hörs en kraftig duns, som om någon slår hårt mot väggen bakom tv:n. Tv:n svajar till och en sten som legat på dess fot (en platt yta) slungas ut och landar på golvet. Vi blir chockade. Har aldrig någonsin hänt tidigare. Väggen är en yttervägg på tredje våningen i ett lägenhetshus.

    Hemma hos mig har några märkliga saker hänt några gånger. Det sker inte tätt, utan kan gå år emellan. Men när de händer så har jag ingen förklaring.

    En gammal skänk som har två dörrar framtill. Den ena har lås med nyckel och den andra en spärr som man trycker ner så att dörren inte kan svänga upp. En dag när vi sitter i vardagsrummet ser vi hur bägge dörrarna glider upp och öppnar sig. Detta trots att de alltid är låsta. Det har inte hänt fler gånger, varken förr eller senare.

    En gammal mobil som inte hade några som helst funktioner för att spela upp ljud satte plötsligt igång och spelade en melodi. Jag försökte på alla sätt efter det att hitta sätt att spela upp ljud ifrån den men det gick inte.

    Så, jo jag tror att det finns ”spöken” eller kanske snarare besök från andra sidan. Och för mig är det en glädjefull känsla kring att vår verklighet är så mycket större.

    Kram till dig.
    Carina

    Gillad av 1 person

    1. Hej Carina🤗Vad glad jag blir av att läsa att du uppskattar min blogg, tack🙏Och intressant att läsa att du själv utforskar healing. Säg till om du vill ha tips på bra böcker att läsa. Min healingresa började också väldigt privat, hade någon sagt till mig för ett år sedan vad jag skulle göra i dag hade jag nog inte trott mina öron…Angående händelserna hemma hos er, låter det verkligen som besök från andra sidan. Skönt att du ser det fina och glädjande i att verkligheten är så mycket större än vi kan ana. Tack för att du delade med dig❤️KRAM!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s