Soffpotatis

Innan utmattningen trodde jag att vila var slöseri med tid. På riktigt! Jag tyckte att avkoppling var något man möjligtvis kunde unna sig på fredagskvällarna. Och satt jag still någon gång utan att göra någonting…nej, men det hände inte. Jag kunde knappt ligga på stranden och sola utan att få dåligt samvete…

Jag kommer i håg första gången jag fått i uppgift av min psykolog (som jag blev remitterad till angående stress) att meditera. Jag skulle sitta på en stol och blunda, ostört, medan en lugnande röst i hörlurarna sa åt mig att andas. I 5 MINUTER! SÅ länge. Jag har svårt att förstå det nu, men det kröp i kroppen på mig den pyttelilla stunden och jag lovade mig själv att aldrig mer göra om det.

Men det gjorde jag. Kanske först och främst för att jag är så plikttrogen, och jag hade lovat psykologen att verkligen ge det en chans, men någonstans så förstod jag väl att jag behövde det. Och kunde lära mig att tycka om det, rentav.

Är jag bra på att koppla av i dag? Inte jätte. Men hundra gånger bättre än förut. Och det är jag nöjd med, samtidigt som jag siktar på att bli ännu bättre. Soffpotatis 2.0😁🏆Det vore nåt! Vad har livet behövt lära dig, som du egentligen tycker att du borde ha fattat ändå? Eller har du, i likhet med mig, ett lite udda mål, som kanske inte skulle förstås av alla, men det spelar ingen roll eftersom DU vet att du behöver det? Hoppas att du mår bra, och får en fin helg! Kram från soffpotatisen😉